Min 4-åring har varit ganska sen med talet. Detta kan, som förälder, vara lite jobbigt och oroande men eftersom det satt fart nu kan jag se på det med distans. Det har trots allt uppstått en hel del komiska situationer med avstamp i detta. Jag ska nu berätta om en episod som handlar om mat och mobilskal.
Han fyllde fyra och vi skulle äta tacos. Något som han gillar oerhört mycket. Jag satt det helt och hållet var han som fick bestämma vad vi skulle ha på. Ni vet, vad tacosen skulle innehålla. Det är väl helt rätt, eller hur?
Jag frågade vilken typ av skal han ville ha. Det finns, som de flesta vet, flera olika typer att välja på. När svaret blev Mobilskal så kunde jag knappt hålla tillbaka skrattet. Jag pussade honom på huvudet och sa att han nog inte menade mobilskal. Sedan påminde jag honom om de olika typerna av skal vi brukade ha, och frågade vilket han ville ha. Han tittade upp på mig och såg lite sur ut:
- ”Mobilskal” sa han ännu mer bestämt den här gången.
Jag tittade ner på honom och vi hade någon slags standoff under några sekunder. Sedan tog jag upp min mobil ur fickan och tog av mobilskalet. ”Detta” sa jag och knackade på mitt mobilskal i hårdplast. ”Det här är ett mobilskal ju. Ett skal till mobiltelefonen. Det vet du väl, gubben? Sånt kan man ju inte äta. Det är jätteäckligt. Det går inte ens att äta, titta” sa jag och bet tag i mobilskalet för att göra mig rolig.
Det var en dålig idé. Vet ni hur mycket skit som lagras bakom ett mobilskal? Det visste inte jag heller förrän jag testade att äta det. Jag fick lov att gå till toaletten och tvätta munnen. Detta gjordes en bra stund. När jag kände mig klar torkade jag av händerna och kände i fickan. En skallös telefon låg där. Jag hade inte satt på mitt mobilskal när jag gick iväg till toaletten.
Smått orolig gick jag tillbaka till vardagsrummet där min son satt i soffan. Han hade en väldig ogillande min och såg äcklat ut. Jag såg att han höll mitt mobilskal i handen och det var uppenbart att han också hade smakat på det.
”Inte mobilskal till tacos” sa han och lade ifrån sig det. Skönt.